Vad hör vi?

Vi människor hör inte bara ljud, utan snarare en kombination av frekvenser, även tonhöjd och ljudnivån för de här tonerna. Följande begrepp är viktiga när det handlar om hörsel:

Frekvens mäts i Hertz (Hz) och handlar om de svängningar per sekund som träffar våra öron. Där vidarebearbetas de av olika stationer i det mänskliga hörselorganet. Människor hör i genomsnitt frekvenser mellan 20 och 20 000 Hertz. Särskilt behagligt är området mellan 500 och 4000 Hertz. I det området ligger till exempel även det mänskliga språket eller musik (naturligtvis beroende på ljudnivå).

Ljudnivån mäts i decibel (dB) och visar med vilket tryck ljudvågorna träffar trumhinnan. Ju högre värde, desto starkare är tonen. Hörtröskelnivån, alltså gränsen för hörbarhet, ligger på 0dB. Om något är tystare än 0 dB uppfattar människan det helt enkelt inte. Ett normalt samtal ligger omkring 50 dB. Smärtgränsen ligger omkring 120 dB - i det området kan hörseln skadas och hörselnedsättning kan uppstå.

Rena toner – som den berömda kammartonen A – svänger alltid med en bestämd frekvens.

Klanger sätts ihop av flera toner. Även vokaler, alltså a - e - i - o – u – å – ä - ö, är klanger.

Ett ljud uppstår av flera olika frekvenser som är sammankopplade. De skapar en väsning, vissling eller ett surr. Alla konsonanter i vårt språkbruk är också ljud. Även ljud från den omgivande miljön, som trafikbuller eller ljudet från vattnet i havet, hör till dem.
 

Vad hör vi inte?

Vårt hörspann mellan 20 och 20 000 Hertz är så brett att vi kan urskilja omkring 400 000 toner. Men det finns många fler frekvenser som inte ens människor med perfekt hörsel kan höra, eftersom de ligger under vår hörtröskelnivå. Exempelvis kan den mänskliga hörseln inte bearbeta några ultraljudvågor. De tonerna är dolda för oss.

Den största delen hörselnedsatta lider av åldershörselnedsättning, men även unga människor kan drabbas av en hörselnedsättning.

Vid en åldersbetingad hörselnedsättning dör de små hårcellerna i innerörat, vilket leder till att man åtminstone till en början inte längre kan höra höga frekvenser. Om man inte sätter in en hörapparat i rätt tid minskar hörförmågan ytterligare till dess att den mänskliga hjärnan glömmer hur den ska samlokalisera tonerna korrekt.

Så om du märker att det är svårt för dig att förstå den som sitter mittemot dig, be om en audiometri (hörselmätning) hos en AudioNova-audionom eller läkare. Inom en kvart (ungefär så lång tid tar en audiometri) har du besked och vet hur bra du hör.
 

Vad hör andra?


Bortom våra örons uppfattningsförmåga finns det ännu fler toner och ljud som inte är hörbara för oss människor. Våra öron kan inte höra de mycket djupa toner i infraljudnivån och de särskilt högfrekventa tonerna i ultraljudnivån – där är djuren bättre.

Elefanter, nötkreatur och insekter hör mycket djupa ljud under 16 Hz, vars ljudvågor breder ut sig över långa avstånd. I den andra delen av skalan står igelkottar, fladdermöss och delfiner som hör tonhöjder över 100 000 Hz. De hör alltså ett annat frekvensområde och har därmed en annan hörtröskelnivå än oss. I symbios med hörtröskelnivå och frekvensområde så ändras också röstnivån för de här djuren, vilken endast delvis överlappar det mänskliga hör- och röstfältet. Kommunikationen mellan djuren ligger alltså delvis utanför vår uppfattningsförmåga.

Delfiner ser till och med med sina öron. De använder ekot från sina klick, alltså deras högfrekventa ljudimpulser, för att lokalisera kroppar från möjliga angripare eller bytesfiskar. På så sätt kan även små fiskar lokaliseras akustiskt och attackeras. Delfiner förfogar dessutom över en individuell visselton som fungerar som ett typ av akustiskt fingeravtryck.

Vad hörte vår förfäder?

Det är inte lätt att veta hur våra förfäder hade det, speciellt när man försöker lista ut hur de fungerade i vardagen. Hur mycket såg de, vad kunde de höra, hur fungerade deras tal, hade de problem med hörselnedsättning och tinnitus till exempel.

Hur sinnesorganen fungerade för våra förfäder är svårt att studera idag, med ett undantag: hörseln. Den baseras nämligen till viss del på skelettdelar, ibland väldigt små sådana, som kan klara sig undan tidens tand.

Genom att titta på hörselbenen och hörselgången från två arter av mänskliga förfäder från Sydafrika, har forskare på Binghamton university kunnat rekonstruera deras hörsel.

De fann att våra förfäders hörsel visserligen till stor del liknar den som dagens schimpanser har, men de kunde då höra ett något bredare frekvensområde. Det kan ha påverkat hur de kommunicerade och i förlängningen underlättat för dem att utveckla språket. Våra förfäder hade också en större känslighet för högre frekvenser än vad vi och dagens schimpanser har idag, kanske beroende på att de inte höll till i träden utan mer levde på marken i Afrika, där höga toner var viktiga för att kunna kommunicera med varandra över längre avstånd.