Översikt:

Vad är otoskleros?

Vad betyder begreppet? Oto är den grekiska beteckningen för örat och skleros processen för förhårdnandet av organ eller vävnad. Grovt uttryckt handlar det om en förhårdnad i örat. Vi tittar lite närmare på det.

För att kunna förstå en sjukdom måste vi först ha en grov uppfattning om hur ljudöverförelsen fungerar i örat. Ljudet träffar först trumhinnan och förs därefter i mellanörat in i innerörat via hörselbenen. Det tar sedan vägen över hammaren, städet och stigbygeln. De här tre benen måste vara rörliga och kunna svänga för att ljudet ska överföras. Ljudet förs från stigbygeln vidare i övergångsområdet till innerörat. Vid otoskleros är den funktionen skadad. Stigbygeln påverkas oftast av en förhårdning och blir orörlig. Denna orörlighet leder till nedsatt hörsel eftersom ingen tillräcklig signal vidaresänds till öronsnäckan i innerörat.

Vad framkallar sjukdomen?

Orsaken till att otoskleros uppstår är ännu inte klarlagt. Men det finns olika faktorer som måste beaktas när de uppstår.

För det första diskuteras en genetisk komponent, om en familjekoppling har fastställts. Olikheter kan även fastställas på grund av kön, eftersom kvinnor lider dubbelt så ofta av sjukdomen. Eftersom sjukdomen ofta försämras under en graviditet, betraktas även hormonellt inflytande som möjlig utlösare. Sist men inte minst ser man mässlingsvirus som en potentiell orsak.

Idag finns inga kända åtgärder som skulle kunna förebygga en otoskleros.

Vilka symptom finns?

Sjukdomen visar sig oftast genom en tilltagande hörselnedsättning, som uppkommer mellan det 20:e och 50:e levnadsåret. En otoskleros fastställs hos 5 till 9 procent av alla patienter med en dövhet. Hos patienter med en ljudledningshörselnedsättning fastställs även förhårdningen hos 18 till 22 procent av fallen. Hörselnedsättningen uppkommer till en början mest på ena sidan, men kan i det vidare förloppet övergå till båda öronen. Ofta är de båda öronen olika starkt påverkade. Några patienter beskriver dessutom att de kan höra bättre i bullriga miljöer. Ytterligare möjliga symptom är tinnitus (oftast i området för de låga tonerna) och yrsel. Eftersom förhårdningen sker under en längre tidsperiod, kan otoskleros förbli oupptäckt många år innan hörselnedsättningen upptäcks. Smärta upplevs oftast inte.
Det bästa är att konsultera en specialist på öron-näsa-hals. Om undersökningen av trumhinnan, mellanörat och örontrumpeten inte visar sig vara tydlig, kan de så kallade svarta tecknen i sällsynta fall diagnostiseras som symptom för förhårdning. Som svart tecken betecknar man en rodnad i trumväggen som kan synas genom trumhinnan.

Det är inte helt enkelt att upptäcka sjukdomen, men det kan ske genom olika audiometriska mätningar, som ljudtröskelaudiometri och impedansaudiometri. I några fall måste ytterligare tester som till exempel en jämviktskontroll, röntgen av öronregionen eller en Tympano-Cochlear-scanning (TCS) vara nödvändiga för upptäckt av en aktiv inflammationshärd.

Hur ser behandlingen ut?

Otoskleros kan endast behandlas med framgång genom en operation. Utsikterna för tillfrisknande är mycket stora efter en sådan. För över 90 procent av otoskleros-patienterna förbättras hörselförmågan efter operationen och hos ungefär hälften försvinner tinnitusen. Läkemedelsterapier har fram till nu inte visat sig framgångsrika.

Tidigare har man huvudsakligen gjort stapedektomi (stapes = örats stigbygel), där stigbygeln och en del av stigbygelns fotplatta tas bort helt. Stigbygeln ersätts av en protes, vilken förbinds med städet. Det här förfarandet kallas stapesplastik.

I dag används framförallt stapedotomi. Vid stapedotomi tas bara den övre delen av stigbygeln bort – städet blir kvar. Med en laserstråle eller en liten nål borras sedan ett litet hål i städet och en protes sätts in. Det här tillvägagångssättet är det vanligaste operativa förfarandet, eftersom det ger färre komplikationer. Särskilt laser-stapedotomin räknas som mycket noggrant.

Den insatta protesen hjälper till att överföra svängningar från hörselbenen direkt till innerörat. Den borttagna stigbygeln överbryggas därigenom och svängningarna för de andra friska hörselbenen skickas vidare till protesen.

Ett sådant operativt ingrepp kan göras med lokalbedövning eller narkos. Ytterligare information om förfarandet och om riskerna med operationen får du av din öron-näsa-hals-läkare.

Patienter som endast lider av en mindre hörselnedsättning bör emellertid ta hörapparat i beaktande som alternativ för att få en bättre hörsel. Processen för en tilltagande förhårdning stoppas emellertid inte på det sättet utan en regelbunden kontroll av hörseln är nödvändig.

Summering

Förhårdnaden av benen i örat kan som regel behandlas på ett bra sätt. Om du kan fastställa en minskad hörförmåga ska du söka hjälp hos en öron-näsa-hals-läkare. En dövhet kan vara ett uttryck för många olika sjukdomar och ska därför alltid undersökas av specialist.