Otoskleros

Vad betyder begreppet? Oto är den grekiska beteckningen för örat och skleros processen för förhårdnandet av organ eller vävnad. Grovt uttryckt handlar det om en förhårdnad i örat. Vi tittar lite närmare på det.

För att kunna förstå en sjukdom måste vi först ha en grov uppfattning om hur ljudöverförelsen fungerar i örat. Ljudet träffar först trumhinnan och förs därefter i mellanörat in i innerörat via hörselbenen. Det tar sedan vägen över hammaren, städet och stigbygeln. De här tre benen måste vara rörliga och kunna svänga för att ljudet ska överföras. Ljudet förs från stigbygeln vidare i övergångsområdet till innerörat. Vid otoskleros är den funktionen skadad. Stigbygeln påverkas oftast av en förhårdning och blir orörlig. Denna orörlighet leder till nedsatt hörsel eftersom ingen tillräcklig signal vidaresänds till öronsnäckan i innerörat.

Orsaken till att otoskleros uppstår är ännu inte klarlagt. Men det finns olika faktorer som måste beaktas när de uppstår.

För det första diskuteras en genetisk komponent, om en familjekoppling har fastställts. Olikheter kan även fastställas på grund av kön, eftersom kvinnor lider dubbelt så ofta av sjukdomen. Eftersom sjukdomen ofta försämras under en graviditet, betraktas även hormonellt inflytande som möjlig utlösare. Sist men inte minst ser man mässlingsvirus som en potentiell orsak.

Idag finns inga kända åtgärder som skulle kunna förebygga en otoskleros.

Otoskleros kan endast behandlas med framgång genom en operation. Utsikterna för tillfrisknande är mycket stora efter en sådan. För över 90 procent av otoskleros-patienterna förbättras hörselförmågan efter operationen och hos ungefär hälften försvinner tinnitusen. Läkemedelsterapier har fram till nu inte visat sig framgångsrika.

Tidigare har man huvudsakligen gjort stapedektomi (stapes = örats stigbygel), där stigbygeln och en del av stigbygelns fotplatta tas bort helt. Stigbygeln ersätts av en protes, vilken förbinds med städet. Det här förfarandet kallas stapesplastik.

I dag används framförallt stapedotomi. Vid stapedotomi tas bara den övre delen av stigbygeln bort – städet blir kvar. Med en laserstråle eller en liten nål borras sedan ett litet hål i städet och en protes sätts in. Det här tillvägagångssättet är det vanligaste operativa förfarandet, eftersom det ger färre komplikationer. Särskilt laser-stapedotomin räknas som mycket noggrant.

Den insatta protesen hjälper till att överföra svängningar från hörselbenen direkt till innerörat. Den borttagna stigbygeln överbryggas därigenom och svängningarna för de andra friska hörselbenen skickas vidare till protesen.

Ett sådant operativt ingrepp kan göras med lokalbedövning eller narkos. Ytterligare information om förfarandet och om riskerna med operationen får du av din öron-näsa-hals-läkare.

Patienter som endast lider av en mindre hörselnedsättning bör emellertid ta hörapparat i beaktande som alternativ för att få en bättre hörsel. Processen för en tilltagande förhårdning stoppas emellertid inte på det sättet utan en regelbunden kontroll av hörseln är nödvändig.